Vart tog den lyckliga känslan vägen?
Det är något som jag verkligen funderar på...
Senast igår förmiddag var jag sprallig som en liten unge. Jag var så glad för att jag fick sluta tidigt från praktiken, jag var glad för att jag skulle till Mikkiz, jag var glad för att vi skulle hämta Lucas på dagis. Jag var helt enkelt helt lycklig igår, i alla fall tills klockan blev runt 7 då jag kände hur någonting inte stämde riktigt med kroppen. Magen började krampa och första tanken va.. Fan inte nu igen. Som tur va så avtog det och jag tänkte äsch det var ju inte så farligt. Senare på kvällen blev det värre och det kanske är nu som jag ska varna känsliga läsare?
men jag fick helt enkelt en allergisk reaktion av något som ingen på denna jord kunde komma på var jag kunnat fått i mig det? Så den trevliga kvällen hemma hos Mikkiz slutade på hennes toa.
När jag tillslut orkade ta mig hem var klockan vid halv 12 och jag gick och la mig i sängen direkt.. kände mig som en dö fisk typ. Under natten blev det inte så farligt, tack gode gud. Men hade väldigt svårt att sova p.g.a. kramperna, men sov väl lite iaf.
När jag då vaknade imorse så kände jag mig mycket bättre och mina planer om att åka till bergvik med mormor blev av + en liten tur till skåre som sedan slutade med att vi hamnade på färjestad. Köpte lite saker som jag tittat på bl.a. ett par svarta jeans eller vad man ska kalla dem, blev även en liten tjockare tröja. Sen på eftermiddagen när vi kom hem blev det att göra min favorit mat makaroner och köttfärssås. Sedan blev det självklart att kolla på Svenska Hjärtan med lite mys och nu sitter jag här vid datorn, ska snart börja packa ihop eftersom att jag åker till Forshaga imorn då jag och Victor ska jobba med UF. Ska bli kul och se hur det går, blir det jobb eller mest tjat och tjafs som vanligt? vad tror ni? ^^
Men nu blir det att packa och lyssna på Volbeat:)
Ha det bäst!
Pussss♥
