I don´t fit in to this obsessed world.
Känslan av att inte passa in, känslan av att hamnat på fel plats. Känslan av att inte känna något längre.
Att inte ha någon som betyder mer än alla andra, att inte våga öppna sig helt för någon, att inte våga lita på någon till 100%. Rädd för att bli sviken, rädd att bli lämnad ensam.
Jag ville ha in massa nya saker i livet, hade ingen aning om vad jag ville få in. Detta snurrade runt i mitt huvud i några veckor, sen en dag då jag helt och hållet tappade kontroll över allt blev trött på allt hade ingen lust att göra något,inte se någon,inte prata med någon utan bara ha ett ljudisolerat rum med en stereo,en boxningskasse och ett par handskar. Att bara slå tills jag inte orkar längre,slå ut alla aggritioner, slå ut alla tankar och sedan sjunka ner på golvet och känna lugnet sprida sig i kroppen, känna hur allt det som suttit långt inne i hjärtat bara rinner ur kroppen och lättnadskänslan rinner ut i blodet och skapar en helt ny och härlig känsla i hela kroppen.
Det har hänt mycket de senaste 2 månaderna, både gott och ont. Jag vet inte riktigt hur jag mår just nu i denna stund.
Är jag lycklig? olyckli?,glad?ledsen?
har ingen aning men en sak vet jag och det är att jag inte tänker låter allt dåligt som hänt trycka ner mig och sitta och sörja allt. Jag tänker forstsätta som vanligt, lägga allt gammalt bakom mig och gå vidare.
Ett djupt och ett icke sammanhängande inlägg blev det idag. Allt har med inget att göra och inget betyder nått. Fick bara lusten att skriva så mycket på en gång, få ut allt på samma gång. Som ni kan se/läsa blev det en salig blandning och att tolka det kommer att bli svårt för vissa och mindre svårt för andra. Beror lite på vem, hur ni läser det och på vilket sätt ni känner mig.
Jag vill också bara tala om att från och med idag kommer jag att börja tänka på mig. Vissa kommer nu att tänka det har hon alltid gjort, ellerhur har jag rätt? Det syns inte på utsidan hur mycket jag försöker behaga allt och alla i min omgivning. Men det känns och märks på insidan av mig. Min kropp slits åt olika håll inombords. Jag gör nästan alltid tvärtemot vad jag vill för att behaga alla andra och när jag väl står på mig och säger nej jag vill inte, jag har faktiskt ingen lust så blir det oftast pannkaka och det slutar med att det blir sura miner vilket får mig att känna, Nej, det var ju inte såhär jag ville att det skulle bli, ber om ursäkt och gör det ändå. Men nu går det inte längre, jag måste få välja/bestämma själv, jag ska inte behöva känna att min kropp hela tiden mår dåligt, som det alltid är något fel med. Så därför från och med idag kommer jag tänka mycket mer på mig själv och min kropp.
Men nu måste jag skynda till bussen och in till stan för att göra min sista praktikvecka.
Pusss
♥
